The End

Jag överlevde hemflytten! Hamnade dock att resa i över ett dygn, men till Finland kom jag mej.
Ni minns kanske hur jag nojade mej över att flytta hem och hur jag sista veckorna grät så gott som dagligen över att behöva lämna Tyskland och Tysklands bästa familj... Så aldrig trodde jag att det första jag skulle göra då jag steg av planet i Helsingfors, hörde finska och fick andas finsk luft igen var att börja gråta, av lycka. Känslan av att vara på hemmaplan igen var obeskrivlig!

Visst saknar jag Tyskland, men på ett bra sätt. Har massvis med fina minnen att minnas och berätta om dagligen och det räcker bra med det. Jag har inget behov av att åka dit genast jag fått lönen på kontot som jag trodde... Ungarna saknar jag mest från tiden i Tyskland, ännu värre blev det nu då det inte finns tid att träffas i sommar som vi planerat. Så nu måste jag vänta tills jag själv åker till Tyskland förrän jag får kramas med mina saknade favoriter. Jag är så avundsjuk på deras blivande aupair som flyttar in hos dem om dryga två veckor...

Nuförtiden jobbar jag på ABC i Oravais och umgås med mina sjuka vänner och knäppa släktingar de få dagar jag är ledig, trivs som en fluga i världens största dynghop med läget. Jag har slutligen bestämt mej för att lämna i Finland till hösten (ja, jag tror jag gått och kärat ner mej i  Finland), söker lägenhet i Vasa och skall börja studera till socionom i slutet av augusti. Aningen ändrade planer, men jag känner verkligen inte för att bo på andra sidan gränsen mellan  Finland och Sverige trots att min älskade bästis snart åker tillbaka till Umeå. Men vi vet ju att vi klarar oss utan varandra och det är ju inte alltför långt mellan Vasa och Umeå trots allt. Väldigt mycket kortare än mellan Umeå och Frankfurt...

Så varsågoda, en kort update och denna bloggs sista inlägg.
Over and out

<3

uppd. inom kort

Jag skall så småningom skriva mitt sista inlägg i denna blogg. Skall bara försöka sluta springa från ställe till ställe så jag hinner sitta den stund det krävs för att skrapa ihop ett ordentligt inlägg. Nu, UF-möte :)

som en guldmedalj

Ja så känns det att bära halsbandet jag fick av familjen idag!
Var ute och åt efter en heldag med barnen på dinosauriemuseum. Är nämligen sista dagen vi är "hela familjen" på plats idag, för Mikke sticker iväg till Finland imorgon och kommer hem först nästa vecka (då jag är Oravaisbo igen). Så vi hade en liten avskedsmiddag idag :)

Fick en ljuslykta med Frankfurt på, ja man ser verkligen det viktigaste av stan. Jätte fin! Fick också ett Thomas Sabo halsband + armband som jag kan köpa olika "smycken" till. Fick ju självklart redan ett smycke att hänga i halsbandet. Ena sidan fanns det två hjärtan på och andra sidan pryddes av en pojke och en flicka (Sebu och Ella).

"Tänkte ge dig dethär så du inte glömmer oss genast" tyckte Angi. HAHA som om det skulle hända

Dagen har jag altså spenderat med Mikke och kidsen. Förmiddagen var vi hemma, barnen var och fixade nya passfoton och jag var och uträttade ärenden. Fixade mat gjorde jag dagen till ära också, BARNEN ÅT ALLT! Vilket händer lika ofta som jul.
Eftermiddagen spenderaders på dinosauriemuseum i Frankfurt. Ångrar att jag inte varit förr! För jag skulle lätt ha kunnat vara där ett par timmar till, men tiden tog slut mittiallt och vi var tvungna att åka iväg till banken för att möta Angi.

Efter middagen har jag packat, packat och packat.. Men nu är väskan som Mikke skall ta med till Finland imrogon fylld till bristningsgränsen :) Vackert så

loppukiri

Så får jag än en gång ursäkta för den usla uppdateringen. Kommer antagligen att hata mej själv för att jag uppdaterat så dåligt sen senare i livet... Men den dagen den sorgen!
De senaste veckorna har ändå varit rätt lika dom andra, så ni har inte missat några mirakel.

Dagarna går åt hemsysslor som bara blivit mer och mer på den senaste tiden, men vad gör man inte för sin kära aupair-familj. Dessutom har jag bara fem arbetsdagar kvar, så snart kommer jag sakna dessa för tillfället aningen tidskrävande hemsysslorna. Förutom hemsysslor, så fixar jag dagligen på min nuförtiden vackert bruna hudfärg och löper som om jag skulle få betalt för det. Idag pausar jag dock från löpningen eftersom jag inte minns när jag senast skulle ha gjort det + att jag hade så mycket att göra här hemma. Sen borde jag hinna köpa en bikini idag också eftersom jag skall och simma med Angi och barnen på torsdag.

Tanken på att mitt år här slutar om fem dagar känns helt otrolig. Jag minns det som om det var igår, då jag skapade och döpte bloggen... och samtidigt tänkte att ett år är en fasansfullt lång tid. Minns också hur jag på flyget hit till Frankfurt och Hofheim började hata mej själv för att jag satt mej själv i denna sits... Kan inte annat än vrålskratta åt mina fördomar och åt hur mycket en människa kan ändras på ett år.

Resten av min tid här är ganska så planerad. Skall snart sticka iväg efter barnen + en bikini och sen spendera resten av kvällen med dem (ja, också med bikinin).
Tisdagen kommer vara ganska så lik denna dag, borde dock köpa en ny telefon eftersom jag inte har någon som fungerar till 100% (telefonen jag köpte före jag åkte hem på snabbvisit i vårast saknar, underligt nog, akku).
Onsdagen kommer att spenderas med Mikke och barnen, eftersom alla tre är lediga.
Torsdagen kommer att spenderas med Angi och barnen, för att (surprise surpsrise) de är lediga.
Fredagen ser ut att vara normal arbetsdag och samtidigt min sista...
(Sen skall jag träffa mina kära vänner också ngn kväll, kom jag på.. heh)

På lördag eftermiddag skall jag ta mitt pickåpack och flytta för sjätte gången på tre år... Tyckte det kändes svårt att flytta hit förra hösten, men jag kan säga er att det känns sju gånger värre att flytta tillbaka. Inte för att jag hatar att bo hemma eller i Finland, har faktiskt börjat uppskatta det mer under mitt år här t.o.m. Men tanken på att aldrig mer bo hos Lagerbloms känns jobbig, väldigt jobbig! Jag kommer heller inte att få gå uppför djävulsbacken (som jag så snyggt döpt den till) då jag klockan sex på morgonen kommer hem från krogen, bli trakasserad av äckliga tyska män o.s.v. ... Okey, jag var aningen sarkastisk där, men kanske ni förstår vad jag menar.

Dethär tog längre än vad jag tänkt mej... Så nu har jag BRÅTTOM! hey

mitt språk..

Att använda fyra språk dagligen skulle vara bra bara jag skulle ha en hjärna som klarar av det..
Ni kan inte förstå hur det låter då jag pratar och hur jag måste fundera på vad jag säger för att inte säga helt fel. Blandar ord och uttryck precis hursomhelst, direkt översätter meningar och uttryck... Pinsamt!
Förhoppningsvis "sätter sig" språken efter en stund. Nu då jag lär mig dagligen är det säkert helt normalt att man blandar ihop allt emellanåt (läs: alltid), men i framtiden kanske jag och min hjärna börjar samarbeta igen :)

Sådär annars är allt fortfarande toppen. Helgen har varit underbar! Att Finland vann guld i söndagst gjorde helgen faktiskt perfekt. Jag har altså haft besök från Umeå (Matilda har varit här för den som inte klurade ut min gåta). Förstår inte hur vi hunnit med så mycket som vi gjort! Varit ute både fredag och lördag, solat, shoppat, varit på restaurang, kollat hockey... Sen som pricken över i har vi haft sällskap av Janna också. Som sagt, kunde inte ha varit bättre helg!

Resten av veckan ser ganska så normal ut, förutom att familjen åker till Berlin på fredag. Deras kära aupair lämnar hem och vaktar huset. Egentligen skulle jag ha åkt med, men eftersom Emilia och jag skall ha en liten avskedfest ihelg tycker jag att jag inte riktigt kan åka med.. Skulle ju vara aningen udda att dissa sin egen avskedsfest !? haha

Och jaaa-a! Min tid här i Tyskland håller verkligen på att ta slut.. Sista gången jag åker ut och festar ihelg, eftersom nästa helg har jag planerat att umgås med familjen och kanske göra en liten endagsresa med Janna någonstans. Helgen efter kommande helg är altså min sista helg här... Helt ofattbart! Sen helgen därpå, på lördag, sitter jag på flyget med hela mitt liv i kappsäckar och flyttar till mitt kära Finland igen. Fast jag kommer sakna Tyskland, känns det samtidigt otroligt skönt att få komma hem-hem igen.
För Finland är nog enormt bra fast jag klagat på landet förut!

Jag måste vara odödlig

Kort om denna vecka hittills.
Måndagen tillbringade vi i stort sett hela dagen i Frankfurt, Angi hade nämligen ledigt från jobbet. Vi skulle vara vid tandläkaren klockan 9, och hem kom vi oss först 5-6 tiden på kvällen.. Misstänker det skulle vara lättare att räkna upp vad vi inte gjorde istället för allt vi gjorde. Men ja.. Vi besökte bl.a. tandläkaren, barnens moster + morfar, skobutiker och andra butiker. Sen gjorde vi i ordning en picknick som vi åt vid Main, och då vi en gång var vid Main skulle vi ju förstås leka i lekparken också. Allt som allt gick vi minst tusen kilometer.. Så då vi äntligen kom hem på kvällen skulle jag ha kunnat somna vilken sekund som helst! Men då skulle vi ju ännu äta och leka.

Tisdagen var jag trött hela dagen trots flera liter kaffe, gårdagen ville bara inte släppa taget. Barnen var hemma hela dagen eftersom dagis var stängt och Angi jobbade hemifrån. Så jag och barnen var tvungna att underhålla oss själva från en 8-tiden på morgon till 6 på kvällen. Behöver jag ens nämna hur pigg jag var !? Trodde på sant jag skulle gå sönder.

Idag var jag också tvungen att stiga upp tidigt eftersom jag skulle hjälpa till att ställa i ordning till Sebus barnkalas. Sen fixade jag mej snabbt, gick iväg till skolan och efter skolan direkt på barnkalas.. Men jag måste säga att jag trodde kalaset skulle vara tusen ggr jobbigare än vad det egentligen var! Allt gick ändå rätt smidigt, förutom att vi var tvungna att koka mer mat eftersom dom åt så jävligt mycket, haha. En liten tjej åt fyra hela tallrikar med nudlar och sås. En fullvuxen man skulle ju t.o.m. ha problem med att få i sej en sån mängd mat. Sebus piratkaka tog också slut lika snabbt som nudlarna..

Världens bästa 3-åring <3



Nu är barnen till lekparken med Angi och jag får äntligen vila ut en stund. Borde börja fundera på vilka trasor jag skall dra på mej ikvl då vi skall på afterwork till Living! Sååååå kul.

Sen imorgon kommer min tvilling Matilda på besök!! Så jag väntat på detta.

speedcross...

Fyller världens bästa kille år, gör jag tydligen vad som helst.
Familjens lilleman älskar mycket, bl.a. motorcyklar. Så hans födelsedag till ära bestämde vi tjejer oss för att följa med honom och kolla på speedcross i Diedenberg (barnens pappa är föresten i Canada).
Om inte annat, så kom jag fram till mycket under dagens tävlingar.

• Egentligen var det hela rätt kul, tror bestämt det berodde på sällskapet (vägrar ju erkänna att jag tyckte själva tävlingen också var spännande)
• Mina barn kommer inte att få börja sporta med detta! De kör alldeles för hårt och det var alltför många som åkte omkull
• Jag skulle aldrig vara tillsammans med en som håller på med denna sport, för jag vill att min pojkvän kommer hem med alla ben i behåll efter träningen
• Jag har lovat mej med på nästa tävling också. Om jag inte minns helt totalt fel så är nästa tävling 28 maj. Då finns det tävlanden från Finland med också! woop woop

Annars har helgen varit rätt lugn med ett litet undantag i fredagst då jag och Janna skulle på "en" här i Hofheim. Alla vet vi ju att det inte slutar med dendär ena. Men var hemma redan före ett och mådde finfint dagen efter, så det blev ju inte allt för villt iaf.
Lördagen gick jag och sölade hela dagen tills jag fick dåligt samvete. Då drog jag på mej joggingskorna och stack iväg till skogen (lätt ett av ställena jag kommer sakna mest då jag flyttar hem)... Hade tydligen mycket att fundera på + att jag sprang aningen vilse då jag skulle testa en ny väg, så det slutade med att jag sprang 21km. Så ni kan ju gissa vad jag gjorde sen efteråt, jo sov.

Måste passa på att berätta om Sebus "senaste" nu också.
Idag då vi satt och åt lunch, flinade Sebu sådär som bara han kan och sa:
"Maria, du bist eine tolle Frau", vilket betyder att du är en toppen kvinna.
Han kan redan! Angi hade föresten fått höra dessa ord för några dagar sedan också, så hans sköna komplimanger är återkommande fenomen. Så lycklig Sebus blivande flickvän kommer vara. Hoppas bara hon inte tycker nakenhet är jobbigt, eftersom Sebu trivs bäst naken! Har flera kvällar jagat honom i en halv timme för att få på honom pyjamasen...

Nuuu blir det film och sen skall jag förhoppningsvis inte behöva räkna får alltför länge igen...
Gute Nacht.

Snälla mördare !?

Kan ni låta mej sova i fred på nätterna ?
Är inne i en period med HEMSKA sömnproblem. Ligger och räknar får i 1-2 timmar före jag somnar och då jag väl somnat drömmer jag mardrömmar. Okey, alltid är inte mardrömmarna sådana så att jag blir jagad eller något i den stilen, utan jag drömmer om personer som stör och irriterar mej då jag är vaken.. Att drömma om såna männiksor är minst lika jobbigt som att bli jagad av en mördare.
Lyckligtvis fick jag vara på krogen en stund i natt iaf, Joker från Rederiet stod i baren!

Nu skall jag åka till posten  och sen skolan.. Har tusen saker som skall göras idag -.-'

Nej det är ingen vanlig dag...

... för det är Ellas födelsedag. Hurra hurra hurra!

Så nu bor jag under samma tak som Tysklands bästa 5-åring <3

Ellas födelsedag till ära börjar jag jobba först 17.00 idag. Eller visst har jag lite sysslor här på förmiddagen, men inga allvarligheter dock (;

short update

Bakandet var gemytligt!
Angi tog hand om the hot stuff och jag dekorerade Lillifee-muffins, så brandmännen behöver inte jobba pga. mej iaf.

Lillifee-muffins!
(fast våra blev snyggare för på dem finns det GLITTER också)

Hjälp vad jag kommer sakna att tala strunt med Angi <3

Alla fyller på våren

Ja vem fyller inte på våren (förutom jag och ett par andra då förstås) !?
Ella och Sebu är inga undantag dom heller, så vi firar bådas födelsedagar denna vecka (Sebus födelsedag skall jag fira på zoo med ett par kompisar utan Sebu, hehe). Hittade perfekta presenter åt dem! Pusselböcker, en med häst-pussel och en annan med dinosaurie-pussel + något extra krafs, så som tatueringar och klistermärken. Inte är jag ju dum inte.. Är ju ändå jag som skall leka med barnen och deras nya leksaker, så då är det bäst att ta ge dem något man gillar själva. Så då var pussel ett självklart val. Tror t.o.m. att det finns sex pussel i varje pusselbok, så uppdaterar jag inte bloggen eller syns på facebook på några dagar vet ni vad jag håller på med (;

Idag har jag exakt en månad kvar i Tyskland. Denhär tiden om en månad är jag t.o.m. i Finland redan. Lördagkväll + skolavslutning så troligtvis är jag också fullt spacklad och på väg ut :)

Men nu behöver Angi mina kockkunskaper... Jepp, ni läste rätt! Och ja, jag skall göra mitt bästa med att inte fixa jobb åt brandkåren ikväll.  

Sebu fortsätter leverera

På väg till lekparken idag mötte vi på en sånhär sötis som var ute och gick med sin husse.
Jag bara älskar denna ras och skulle just försöka få barnen att distrahera hunden och hundägaren så att jag skulle hinna gosas med det rynkiga fettot, då Sebu börjar garva och ropar:
"Se Maria! Mannen är ute och går med en gris!! hahahahahaha"
Lyckligtvis hade husse humor för fler!

Andra nyheter är att jag nu börjat godisstrejka och planerar faktiskt att godisstrejka resten av mitt liv! Eller... godisstrejka är kanske att ta i, jag kommer inte att köpa godis själva heter det. Eftersom jag gör denna uppoffring tillåter jag mej själv att fortsätta dricka kaffe dock! Har försökt sluta i åtta månader nu (och ja, nästan lyckats mellan varven), så jag ger upp detta för tillfället. Slutar antagligen med kaffedrickandet ändå då jag kommer till Finland (förutom då jag är hos Jan eftersom han har kaffeautomat), för nuförtiden duger endast Lagerbloms kaffeautomat. Spyr bara av tanken på bryggkaffe...typ

Nu skall jag och tyskaboken ägna oss åt varandra resten av kvällen. Jag har haft påsklov i två veckor så jag behöver verkligen repetera allt. Pusshey

Pyjamasparty

Jag hade festat färdigt redan 9-tiden ikväll. Barnen fick vara uppe aningen längre bara för att vi hade FF (;
Vi har kollat film, poppat popcorn, byggt kojjor, dansat, ätit choklad... Riktiga kalas-sysslor med andra ord! Sen var det dags för vanliga kvällsrutiner; tandborstning och bokläsning.
Jag sitter altså barnvakt åt småglinen ikväll då Angi och Mikke är på partaj. Första gången jag barnvaktar en lördagkväll fast jag varit tillgänglig i 8 månader!

Ungarna är så gulliga då man är själv med dem. Gnäller inte det minsta och lyder som om de skulle få betalt för att göra det, helt underbara :) Speciellt efter sånahär kvällar då man varit med dom en stor del av dagen och vi skrattat nästan konstant, känns tanken att jag bara har en månad kvar med dem otroligt jobbig.. Ja t.o.m. så jobbig så jag inte kunde hålla tillbaka tårarna då jag började städa undan efter vårt lilla pyjamasparty ikväll.

Sebu med sin basföda runt munnen

Kvällens film blev Lillifee

Ella och Sebu räknar ner dagarna till sina födelsedagar :D

  
Jag och barnen har kommit överens om en liten överraskning åt Angi och Mikke imorgon. Istället för att väcka mamma och pappa klockan överjävligt tidigt skall dom istället väcka upp sin aupair. Väntar med spänning på hur de väljer att väcka mej... Jämfotahopp på min mage och tusen småbilar i sängen skulle inte förvåna alldeles för mycket. Men som sagt, har bara en månad kvar av detta... Så vad det än blir kommer jag sakna det sen i sommar.

Men nu, gonatt!

jo, jag lever fortfarande. trots allt

Mitt löfte om att uppdatera oftare visade sig vara en enorm lögn. Men att jag inte har tid att uppdatera beror på att jag varit en väldigt upptagen tjej den senaste tiden. Mina arbetsdagar har av någon anledning blivit sakta men säkert lite längre, sällan jag slutar före åtta nuförtiden. Tror ju det mestadels beror på att vi alltid är ute så länge + att vi ätit utomhus ett par dagar så det tar aningen längre att städa undan. Men roligt så :) Redan i början av april åt vi middag utomhus. Tror jag inte skulle vilja äta middag utomhus i Finland fast det skulle vara i början av juni, haha.

Sen har det ju varit påsk. Familjen var till Bryssel och jag var två nätter i Frankfurt hos Janna och en natt på sydligare breddgrader (; Påskfirandet började med att fira Emilias födelsedag på Cocoon Club där vi också träffade på nykarlebybor. Och avslutades med att träffa Angis pappa och Angis ett par systrar. Toppen påsk all in all :)

Sen måste jag bara berätta om mina problem med männen i Frankfurt idag. Männen här verkar inte kunna motstå kvinnor med bara ben.. Dagens u-bahn upplevelser är bland det värsta jag någonsin varit med om då det handlar om äckliga män.
Dom hade vissa problem med u-bahnen idag, för jag hamnade att vänta 9 minuter på nästa som skulle ta mig till dagiset. Då jag stod och väntade märkte jag hur en mindre vacker, aningen äldre man stod och glodde som om han aldrig sett en kvinna förut. Av någon anledning sökte han sig bara närmare och närmare. I ett fall stod han så nära så att våra armar nuddade, jag tog genast ett steg åt sidan och blängde snabbt på honom för att han skulle förstå att det han håller på med INTE är okej. Det gick en stund och jag blev tvungen att byta ställning eftersom mitt ben började värka.. Till min förvåning kunde jag inte lägga benet bakåt eftersom något stod där, vände mig om och möttes av ett tandfattigt leende. Seriöst så rös jag till av åsynen. Jag skulle ha kunnat göra vadsomhelst för att u-bahn skulle kommit det ögonblicket!

Nåväl, jag fortsätter vänta och ser i ögonvrån att mannen står snett bakom mej bara ett par centimeter ifrån. OKEJ, att han skulle stå nära ifall det skulle vara trångt där vi väntar på vår jävligt försenade skjuts.. Men det finns faktiskt all plats i världen att stå på och han måste stå just där där jag stod. Plötsligt pickar han mej på axeln och frågar ifall U4 till Bockenheimer Warte går härifrån... SNÄLLA MÄNNISKA! Det står Bockenheimer Warte på tavlan ovanför honom och hur länge det är tills nästa u-bahn dit går + att det är enda destinationen (+ Festhalle/Messe) som man slipper till från stället där vi står på.

Då u-bahn äntligen kom tänkte jag att jag skulle vänta tills äcklet stigit på så jag kunde ta en annan vagn själv, så tänkte han också förutom att han ville ta samma vagn som mej. Slutligen skyndade jag mej på för att inte missa skjutsen och satte mig på ett ställe där det redan satt mycket folk från förr så att han skulle vara tvungen att sätta sig någon annanstans. MEN NEJ! Han tränger sig dit med oss andra, nuddar mitt bara knä och mitt bara lår hundratals ggr under de få minuter vi satt där. Jag drog undan benet flera ggr så han igen skulle fatta att jag inte njuter av hans uppmärksamhet.
Igen tänkte jag att han skulle få gå före mej så jag kunde ta den andra riktningen, men överlistades av honom igen.. Även fast han satt längst ut visade han att jag kan gå ut före honom, gentleman som han är (observera sarkasmen). Min första tanke då jag steg av u-bahn var att jag vill inte att barnen skall stöta på honom + att om han ser att jag går till dagiset, kan jag börja vänta mej hans sällskap dagligen. Så jag går mot motsatt riktning från dagiset och tar en omväg för att förhoppningsvis slippa äcklet. Trodde redan jag sluppit honom då jag plötsligt känner en hand på min röv/höft. Var inte så svårt att gissa vem som tafsade denna gång... Nu undrade han om han kommit till Bockenheimer Warte. Bockenheimer Warte är ändstation, du slipper altså inte längre med U4. Då du kliver av u-bahn står namnet på stället med stora bokstäver så t.o.m. en blind människa knappast skulle undgå texten, och ändå är han tvungen att fråga.
Vid detta tillfälle är jag fem före tårar, svarade kort att han är på rätt ställe och sprang BOKSTAVLIGEN uppför alla trapporna och tog sen omvägen till dagis. Fick antagligen ha villat bort honom då jag sprang upp och ner för ett par trappor, för jag såg inte skymten av honom sen senare.
Klart han inte skulle ha kunnat göra något, mitt på dagen och där fanns ju många andra människor också. Men fy sjutton så obehagligt!!

Det slutar inte här heller, utan på vägen hem stötte jag på ett liknande äckel. Denna gången ignorerade jag äcklet totalt från början och trodde han skulle fatta vinken och låta mej vara. Men nej, då börjar han fråga ut barnen om mig vilket jag inte heller tycker om. Jag talade om för barnen på finska att de inte behöver svara honom, men som jag kanske tidigare nämnt så älskar barnen att diskutera med okänt folk. Jag tappar humöret helt och ber honom sluta fråga ut barnen om mig, skulle jag vilja att han vet något om mej skulle jag berätta det själva. Dumhuvudet ignorear mina förtjusande ord och fortsätter... Som tur var skulle vi av ganska fort, jag tog barnen i handen och sprang mot s-bahn före det nerknarkade äcklet skulle hinna efter oss.

En sånhär dag idag altså!





Måste lägga upp en bild på vårt lilla projekt som en avslutning på detta skräck inlägg.
Låt mej presentera: Lagerbloms nya fågelskrämma!



världens sämsta blogguppdaterare här hey

För tillfället är Finland det sista jag saknar, förstår verkligen inte hur jag skall överleva att flytta hem härifrån. Men antar att jag får intala mig själv att tänka moget där ett ögonblick, typ att "allt har ett slut" "för att uppleva något nytt måste man kunna släppa taget om det gamla" och sånadär andra klyschiga meningar.

Men till saken! De två senaste veckorna har jag varit utomhus säkert 2/3 av tiden. Tyskland bjuder på världens härligaste vårväder. Så efter att jag hämtat mina små favoriter på dagis har vi oftast fixat ihop en picknick, spelat fotboll, lekt tafatt (barnen älskar versionen "jaga aupairen tills hon storknar"), gått promenader med vagn i skogen.. Båda två har varit på strålande humör vilket gjort det hela ännu trevligare :)

PICKNIICK!

<3

<3

Vårvädret i Tyskland är oslagbart

Snattade en bild av Hanna som fick oss alla tre på en och samma bild då vi lekte i parken

På onsdag kväll kom Hanna till Hofheim, så de senaste dagarna har jag umgåtts med henne 24/7. Shoppat, lekt med ungarna, haft mysiga tjejkvällar, varit till vårt kära Living och annars bara hängt på stan. QUALITY TIME på hög nivå med andra ord.
Nästa vecka kommer Lagerbloms förra aupair till Frankfurt, så då har vi planerat in en heldag med henne!

Måste tyvärr sluta här, skall städa ännu före jag går och lägger mig... Men blev ju en helt vettig uppdatering iaf. Lovar föresten skärpa mej med uppdateringen, pusshej.

PS. GRATTIS VÄRLDENS GOASTE TJEJ PÅ DIN FÖDELSEDAG SOM VAR IGÅR! (Tänkte skicka ett sms igår, men hade tyvärr ingen nummer att skicka till eftersom min riktiga telefon och jag gått skilda vägar)

fyra jävla år

26 mars 2007, för exakt 4 år sedan altså, satt jag på Vasa centralsjukhus.
Dödstrött, hungrig, 15 kg lättare än för ett par månader sen, med njurar som knappt fungerade och med ett hjärta som just och just orkade slå. Läkaren sa att det enda vettiga är att jag stannar på sjukhuset ett tag för observation. Efter dessa ord blev jag jävligt nervös, för då skulle jag ju knappast få träna på ett tag och hur skulle jag förklara för dem att jag inte kan äta ifall jag inte får träna ? Dessutom hade min matdagbok lämnat hemma..
I detta stressade läge slog mitt hjärta ynka 36 slag per minut, vill inte ens veta vad min vilopuls var. Skulle jag ha tränat denna måndag, som jag enligt mina planer skulle göra, sa läkaren att det troligtvis hade varit min sista träning någonsin för mitt hjärta skulle inte ha orkat. Efter att ha observerat mina tankar och matvanor ett par dagar kunde de inte annat än konstatera att jag hade insjuknat i anorexi.

Måste säga att det känns så mycket bättre redan efter fyra år! Visst har jag mina sämre dagar och perioder, men har märkt att de går över bara jag orkar med dem ett tag. Nu fyra år efteråt är jag också mer övertygad om att min läkare hade rätt, jag kommer nog aldrig bli helt frisk utan måste lära mig leva med dessa tankar.

Min sista dag i Tyskland före semestern har varit toppeN! Steg upp klockan sex för att fixa mig och hade sen träff i Frankfurt med Janna lite före klockan 9. Sen åkte vi buss i en timme till Wertheim Village outlet shopping, toppen ställe. Hittade bl.a. en knallrosa Puma-huppari som jag sökt efter hur länge som helst för endast 20€! Det kallar jag ett riktigt kap. Härligt att få träffa Janna igen också, var alltför länge sen sist.

Kvällen har jag tillbringat med mina små komBisar + Angi och Mikke. Har brottats en hel del, packat ner Sebu i min kappsäck, packat ner MEJ i min kappsäck och sen visat våra nya kläder för varandra förstås. Nu återstår duschande, sista packandet och mina andra kvällsrutiner (fixa naglar, kleta in mej med mina smörjor.. ja denna lista är lååååång).
Satsar på att vara i Finland 20.50 imorgon då, de som känner mig och mina resehistorier lite bättre vet att jag skall vara nöjd om jag kommer mej till finska gränsen imorgon..

Så, AUF WIEDERSEHEN DEUTSCHLAND UND HALLO FINNLAND!

PS. Mamma och Tiia, kan ni bädda åt Sebu också. Han har nämligen packat resväskan och skall komma med mej imorgon DS.

Lipsill

Nu sover barnen!
Vi har varit ensamma hela eftermiddagen och kvällen eftersom Angi har mycket på jobbet + föräldramöte på dagis och Mikke är på arbetsresa. Förväntade mig massvis med gnäll och tjat av ungarna idag, men nej. Snällare, sötare och lydigare ungar hittar man knappast i hela Tyskland. Vi har inte haft några problem alls, är ännu riktigt paff över att det har gått så perfekt som det gjort.

Började med att vara till parken  här bredvid och mata fiskarna, hittade tyvärr inga fiskar och brödet som vi hade med oss var så gammalt och skarpt så vi var tvungna att stampa på det för att få det i bitar. Mittiallt blev Ella akutkissnödig så vi var tvungna att springa hem.
Hemma lekte vi ute, eller jag fixade på mest inne och var ut emellanåt för att se till så att de inte startat tredje världskriget med varandra och så behöver dom hjälp med olika saker lite nu som då. Fick en dunderhuvudvärk genast vi kom hem och febertermometern visade 37,7. Tog en burana (nästsista, tur jag skall hem ett varv så jag kan hamstra med mer) och all huvudvärken var putsveck och "febern" sjönk också.  Lyckligtvis fick jag en läkartid till nästa tisdag i kära Oravais, så kanske Ivan då kan säga vad jag har för fel!? Kan man föresten få feber av pollenallergi ?

Resten av kvällen har vi ätit, lekt och slutligen kollat två avsnitt mumin med varsin tekopp i famnen!
Det är efter sånahär dagar man börjar gråta då man tänker att man en dag kommer flytta tillbaka till Finland och inte få umgås med dem varje dag. Största nackdelen med att vara aupair det misstänker jag..

VI HAR INLETT GLASSÄSONGEN!

Hade nog inte riktigt insett hur mycket jag hade saknat mina monster <3 (Då de väckte mig klockan sju imorse förstod jag inte heller att jag hade saknat dem)
Går inte att beskriva hur roligt det var att få vara med dem igen! Vi firade vår första dag tillsammans på över en vecka med att GÅ hem via glassbaren. Barnen tog samma blåa glass som alltid och "Would you mind dating a married guy" var på jobb också (en av servitörerna på glassbaren), så allt var precis likadant som hela förra hösten. Satt nog en halvtimme utomhus tills vi huttrade alla tre och beslöt oss för att gå in. Ella gick t.o.m. med på att inte gnälla om glassätande imorgon, så kallt var det!

Då vi gått så långt så vi såg huset tyckte Ella åt mig att dethär var jätte kul! Aningen förvånad frågade jag om hon tyckte det var "jätte kul" att GÅ hem i tre kilometers uppförsbacke med ryggsäck på ryggen.
Det var det tydligen, för som svar fick jag att hon tyckte det var kul att gå hem då det var så fint väder och då jag var med <3 Hon är så gullig!

Bild från förra hösten.
Håller på att minska i med sötsakerna för de små godisråttorna, så nuförtiden får man ENDAST en boll.

Idag har jag inte haft det minsta "egentid", bara cleanat, skrubbat, strukit, tvättat, vattnat blommor och handlat. HJÄLP!  Hann just och just duscha.. Fick efteråt slänga på mig kläderna och åka iväg efter barnen utan smink. Men jag överlevde. Faktum är att jag funderade skippa sminket här nu resten av våren (iaf då jag jobbar) för att få färg i ansiktet, för just nu är jag likblek. Mina fräknar har börjat synnas efter helgens solande iaf, haha. Undrar när jag själv skall börja tycka att fräknarna är söta.. Hatar dem nämligen fortsättningsvis.

trött som få!

Det är tungt att vara ledig skall jag säga er.
Eller ledig och ledig, har ju studerat allt mellan himmel och jord denna vecka. Idag har boken som jag redan skrev om och tyska stått på tapeten.. Tyska börjar bli tråkigt. Kursen suger och ger mig inget mera. Lär mej mycket mer av att prata med Ella och Sebu. Sen känns det aningen meningslöst också då jag troligtvis glömt allt jag lärt mig till hösten.. Se bara hur snabbt jag fick problem med svenskan som jag talat i nästan 20 år, så glömma tyskan lär vara det första jag gör då jag stiger av planet.

Nu just är jag halvvägs genom mitt duschande. Väntar på krafter från någon högre makt så jag orkar smörja in mig med mina hundratals krämer, fixa fötterna osv. Mina joggingskor ger mig såna enorma skavsår och andra fula fenomen på mina annars så vackra fötter.. Misstänker kvällens passivitet beror på att jag fortfarande har stegringar, 37,5 sådär mer exakt. Börjar bli rejält trött på detta. Så har bestämt mig för att min Finlandsvistelse får lov att börja med ett besök till hvc, för jag är så trött på tyska läkare och hela sjuksystemet här. Kan ju också tillägga att då jag uppskattade att kostnaderna för mina läkarbesök skulle vara runt 100€, uppskattade jag aningen fel.. 200€ är närmare sanningen. Detta för i princip ingenting. Ett par snack om Finlands geografi och lite mediciner..

En vecka kvar nu så får jag äntligen komma hem! Längtar som få. Alla borde få vara hem-hemma då de är sjuka. Inte för att man blir friskare av det, men känns så mycket bättre.. Har redan börjat packa ner kläder jag inte kommer anväda här mera, packar ju på sätt och vis det första flyttlasset till Finland nu :) helt ofattbart.

Imorgon skall jag städa och fixa mat tills familjen kommer hem! Tycker ju det är det minsta jag kan göra då jag fått vara ledig en vecka. Tror ju iofs att de kommer först på måndag, men fixar nog färdigt allt imorgon redan. Så, nu var det färdig klagat.
Ha en skön helg, bye

och så var (den första) boken utläst

Gud så skönt att läsa på svenska emellanåt! Hela hösten har jag endast läst böcker på engelska, finska eller tyska. Har redan checkat in nästa bok jag skall börja läsa, finns jätte många bra i mitt rum som också är familjens "bibliotek". Synd bara då Mikke har så enformig smak :D finns typ endast deckare..

mystiska elavbrott och män

Igår morse slutade elen att fungera i vissa delar av huset, väldigt plötsligt och väldigt mystiskt, mitt rum var förstås värst och mest drabbat.
Både Angi och Mikke har ringt och vi har tillsammans försökt fixa skiten utan större framgång.. Men Mikke tipsade mig om att jag kan dra skarvsladdar från mitt rum till min toalett, så jag får lite belysning till rummet och får internet att fungera igen. För jag har varit utan internet ett helt dygn pga dethär gott folk!

Så gårdagen ägnade jag åt att ytterligare läsa på högskoleprovet, vara till Frankfurt på lite shopping och HÅRFÄRGNING. Två veckor stod jag ut med brunt hår, men färgade det svart tillbaka. Jag trivdes jätte fint med brunt hår, men det kändes inte som jag.. Jag skall ha svart hår, så enkelt är det.



såhär blev resultatet

 Då jag traskade på Hauptwache i Frankfurt fick jag plötsligt ett sms från ett nummer jag inte hade i telefonboken:
"Hi Maria! You Look nicer from Time to time;) Greats Anas Xxl-Living-Club"

Har ingen aning om vem detta är..Troligtvis någon jag träffat på living, surprise surprise.
Men sak samma, jag fick mig ett gott skratt iaf!

omgomgomg

Jag har sökt till klasslärare nu!
Trodde aldrig denna dagen skulle komma, men här är den nu. Känns aningen underligt men bra också. Skall söka till socionom ännu, men kan inte göra det härifrån eftersom alla mina betyg är på Karlebyvägen. Men snart är jag ju där en vecka så då skall jag nog hinna.

Kvällen har jag tillbringat med näsan i tyskaboken.. Vet inte om jag blev så mycket smartare men, några artiklar fastnade förhoppningsvis.. Skulle lätt kunna ta ett allvarligt snack med han/hon som kommit på att det skall va die/der/das framför orden här, och om man inte får dem rätt går resten käpprakt åt hlvt också..

Imorgon börjar mitt matteräknande. Har redan ångest över det men.. Hoppas på wunderschönes Wetter tills imorgon så jag kan läsa utomhus och samtidigt bli brun. Är så blek för tillfället så jag nästan har ångest över det också.. Borde gadda ihop mig med Angi och ha Mikke att skaffa ett solarie åt oss.


Men nuuu skall jag göra ett tappert försök att stiga upp och byta kanal på tvn, kanalen jag har på visar nämligen tysk dansbandsmusik från typ 80-talet. Bye

kort paus i pluggandet

Lätt skönaste låten (:

Blev altså ingen Österrikeresa för mig denna gång.
Så nu har jag en vecka av studerande framför mig + uträttande av viktiga ärenden (ansöka till skolor etc.)

Så, färdig pausat och nu tillbaka till tyskaläxan.

länge leve tyska läkare

Skulle läkaren igår varit lite mer intresserad av mina krämpor än Finland (var inne hos läkaren 20-30 minuter, hälften av tiden gick åt att prata om Finland) skulle hon kanske märkt att jag skulle avlida 9-tiden på kvällen.
Då jag satte mig på tåget till Frankfurt kom huvudvärken som ett slag i huvudet, blev jätte yr, såg suddigt och hade så otroligt ont i magen.

Klarade dock av att få hem rätt ungar från dagis, min energi räckte tyvärr inte till att skoja med dem de minsta men... Beklagade mig åt Angi sen då hon kom hem. Hon började genast fundera över min resa till Österrike... Om min huvuvdvärk sitter i kommer jag inte klara av att sitta mellan Ella och Sebu  i bil, 7 TIMMAR! Då kan dom lika bra gräva en grav åt mig tills vi anländer till Rauris. Men jag sa jag skulle säga idag hur jag gör. Inte så roligt att va ensam hemma i en vecka, men inte så roligt att vara sjuk i Österrike heller då alla andra är ute och åker... Jag som hade så börjat se framemot resan.

Men fick ny medicin av läkaren iaf, så jag kommer att ha en räkning på ca 100€ åt försäkringsföreningen då jag kommer till Oravais. Sugtabletter för tarmarna efter antibiotikan + "droppar" emot stress (dropparna smakar värre än ren vodka, så jävla äckligt).

Jag och Gustaf är så lika idag

dagens diskussion vid matbordet

Jag: Mikke, voisitko sä lukee mulle mitä tässä lukee näistä antibiotikan sivuvaikutuksista ? Mulla kun särkee pohkeita niin kovasti että oli tulla itku kun kävelin asemalle tänään.. Sitten ne on vielä turvonneet. Sitten mulla päänsärkyä, vähäsen kuumetta ja maha kipee. Ja kaikki tää alko kun aloin syödä näitä..

Mikke: Hmm, joo. Tässä lukee vähän kaikkee, muun muassa kuolemasta ja hulluksi tulemisesta, et miks ei kaikkee lihaskipua ja päänsärkyäki.

heh, danke schööön!

Väldigt seriös bild på mej och min nya härfärg. Den ser kanske aningen mörk ut på bilden, men är altså BRUN istället för svart nuförtiden.



Min nya hårfärg uppskattades av männen i Frankfurt idag också.. Fick t.o.m. ett visitkort av en passerande random man, det ni (;

hjälp!

Min svenska blir allt sämre och sämre.. Den senaste tiden har jag gjort tre stora missar som jag själva märkt av (egentliga mängden fel är troligtvis mycket högre). Tänker inte ens ge några exempel på vilka missar jag gjort, så pinsamma! Dessutom har jag märkt att jag måste googla ord och meningar allt oftare för att vara säker på att man kan säga så eller att det är rätt stavat. Jävla Tyskland altså.
Tur jag kommer hem en sväng snart så jag får öva svenska.

Sådär annars är Hofheim soligt idag igen! Bästa vårvädret har hållit i sig i en dryg vecka nu.



för ett par månader sen



IDAG!! wihii

Skall snart traska iväg till butiken för att handla åt MIKKE denna gång, haha. Första gången ever han har skrivit inköpslista. Skall försöka att håll mig till inköpslistan denna gång, brukar alltid shoppa sånt som Angi glömt skriva ner också. Det resulterar alltid i att jag dödar mina axlar för ett par dagar framåt och påsarna går sönder då jag går hem så jag till sist måste bära dem i famnen.

Mikke kan dethär med att be fint! haha

 Igår blev vi ivriga med att jumppa lite, eller det var Mikke som livade upp oss då han visade hur styv han var. Haha, han fick inte handflatorna i golvet fast han stod med benen isär :D Tror han blev aningen besviken på sig själv då jag berättade att min gammelmormor klarade av det ännu då hon var 90.
Sen blev det dags för armhävningar.. Nu kunde inte jag heller hålla mig längre, så jag gick och böt om och började på jag också. Och vet ni gott folk, denna ex-aerobicare klarar fortfarande armhävningar med benet /foten på axeln!! Inte helt dåligt måste jag ju få säga. Ella var impad som aldrig förr :D

Men som sagt, nu skall jag gå ner mot stan för att matshoppa! Efter att ha bjudit på två bilder till (fick äntligen fört över dem till datorn)

Ella har målat Sebu till spiderman! Viss likhet kan möjligtvis finnas, om man har livlig fantasi (;

Detta klistermärke pryder min smått hatade dator :) Ella kom in i mitt rum en kväll och ville klistra ett klistermärke ngnstans. Angi råkade komma in på samma gång och tyckte att hon skulle klistra det ngnstans där jag ser det ofta och alltid kan tänka på Ella då jag ser den. Haha, då tyckte Ella att datorn var det bästa alternativet.

knappa tre veckor kvaaaaaar

Ja genau, endast två veckor och sex dagar kvar till min Finlandsvisit nu. Ser så framemot det hela!
Men före det skall jag hinna med 10 (?) dagar i Österrike med min kära aupairfamilj. Skall till Rauris och skida lite + att vi skall hälsa på Angis mamma och pappa. Spännande och kul även om jag inte förstår tyskan de pratar i Rauris för fem penn.
Mina skolböcker skall få komma med också, kanske inte alla men dom allra käraste.. Jag tog ju nämligen med mig tonvis med böcker och har hittills bara öppnat en enda. Not so good

Under helgen som varit har jag haft besök av Martina, fredag-lördag. Det blev förstås en utgång till vårt kära Living. Helt kul kväll men inte lika rolig dag efteråt. Jag var nykter allt för länge före jag åkte till Berlin, så jag har typ helt tappat intresset för utekvällar etc. Lördagen var jag som en zombie hela dagen och igår var jag sjuk på riktigt, så resten av helgen var ju i princip förstörd. Men har ju ett par nyktra helger framför mig nu i Österrike, tackolov. (Jag låter ju som en gammal kärring -.-')

Skall lägga upp ett par bilder från Berlin nu som jag lovade, ganska tråkiga som sagt men alltid något.

der Reichstag Dome i bakgrunden
Vanligtvis får man gå upp i "glaskupan" på taket, men Berlin var/är under terrorhot så det var stängt.. 

Brandenburger Tor

Minnesmonument för alla judar som dödades

Och nu väntar mina dagliga 10 kilometer, ha de så bra (:

:(

Ursäkta för usel uppdatering!
Har ingen häftig orsak till detta heller..

Men dagarna har varit ganska lika som alltid! Förutom att jag var en sväng till Berlin förra helgen med ett gäng andra aupairer, toppen resa :) Skall ladda upp bilder sen då jag lagt över dem på datorn (har inga häftiga eller många bilder dock, är ju så usel på att komma ihåg att använda kameran).

Kom just hem från skolan och planerar nu dagens 10km promenix, fast jag har det jobbigt då jag vistas utomhus denna tiden av året.. Finns tydligen något som blommar här som inte blommar i Finland som jag reagerar väldigt starkt på, har t.o.m. funderat på att köpa medicin mot de. Har ju nog aningen jobbiga vårar i Finland också (speciellt då jag är allergisk mot björk och vi har 11 (?) björkar på vår gård) men har inte behövt medicin mot det på många år nu..
Annars är det verkligen toppen väder här, mötte t.o.m. på en kille i kortärma på stan igår!

Familjen Lagerblom söker ny aupair till hösten!

Min aupair-familj söker en ny aupair för nästa år, med start från ungefär första augusti (2011).
Så är du i behov av ett mellanår, är aupair-livet något jag absolut rekommenderar! Jag rekommenderar också att du stannar i familjen ett år, både för din egen och för barnens skull (men vill du inte stanna ett helt år går det att komma överens med familjen om något annat, med ett år menar ja typ augusti till maj/juni. Juli är de oftast själva i Finland).
 Min aupair-familj skulle vilja ha en finsktalande, barnkär och flitig aupair. Att du kan finska är ett måste, eftersom det är meningen att du samtidigt som du tar hand om barnen också talar finska med dem. Att du är barnkär är också mer eller mindre ett måste, men tror ju inte en människa som inte skulle gilla barn skulle ge sig på ett sånthär jobb (;

Familjen Lagerblom består av mamma Angelika, pappa Mikael och barnen Ella (snart 5 år) och Sebastian (snart 3 år).  Angelika kommer ursprungligen från Österrike och Mikael från södra Finland. Nuförtiden bor de i ett egnahemshus i Hofheim am Taunus, en trevlig liten stad ca 20 km utanför Frankfurt. Deras jobb tar upp en stor del av deras vardag, så de behöver en aupair för att hämta barnen från skolan/dagis och för lätt hushållsarbete.

Ella och Sebu

Hofheim

Lite Frankfurt

Aupairens sysslor är att

• Hämta barnen från dagis/skola på vardagarna + att umgås med dem. Ca 15.00-20.00 
• Vara hemma med sjukt barn ifall de är sjuka
• Dammsuga mellanvåningen ca 1gång/vecka. Deras städerska kommer varannan vecka, så den veckan behöver man inte dammsuga ifall det inte av någon anledning trots det blivit smutsigt.
• Plocka i och ur diskmaskinen alltid när det behövs.
• Plocka undan efter barnens lekar + att städa undan efter att de ätit.
• Stryka kläder, hur länge beror på hur trög man är (;
• Tvätta kläder (händer väldigt sällan)
• Sen kan Angi och Mikke be aupairen att barnvakta någon helg, antingen fredag eller lördag. Detta händer dock väldigt sällan. Deras förra aupair satt inte barnvakt en enda gång under tiden hos dem och det har inte jag heller gjort. Så detta händer otroligt sällan, möjligtvis aldrig.

Du har ca 6 timmar jobb per dag, ibland mer och ibland mindre. Du får också själva välja när du gör dessa sysslor, bara de blir gjorda varje vecka. Oftast berättar Angi vad hon vill du skall göra under veckan eller följande dag, hon är väldigt schysst och flexibel med allt detta :) Ibland kan hon också be dig att göra någonting extra, t.ex. fixa middagen åt er, mathandla, gå ärenden på stan. Inget märkvärdigt, bara lite skön omväxling i vardagen.

En liten sjukling förra hösten 

Som familjens aupair får du eget rum + toalett

Sen får du ju förstås mat vareviga dag. Familjen är t.o.m. så schysst så de slänger lite cash i handen på dej för att du själva skall få handla mat du vill äta. I många andra aupair-familjer får hon/han vara utan ifall inte maten duger eller också köpa maten man vill ha med egna pengar. Sen får du ett buss/s-bahn/u-bahn kort från Hofheim till Frankfurt (du kan åka överallt i Frankfurt med det) varje månad (knappa 100€). Vill du kan du få läsa tyska under din tid här, finns kurser för olika nivåers kunnande. Familjen är igen så gulliga så de betalar kursavgiften som inte heller är så billig (minns inget exakt pris just nu). Sen får du ju förstås din aupairlön, eller fickpengar som vi kallar det här. Familjen är igen vädigt generös, du får 320€/ månad. Vanligtvis ligger en aupairlön här i trakten på 260-270 euro.
Sen får du ju en upplevelse som inte går att jämföras med pengar! Du lär dig språk (finska,engelska och tyska hör/använder du dagligen), du får leva i en helt annan miljö, du får erfarenhet av både det ena och det andra... Ja, listan kan göras lång!

Annat nämnvärt är ju Svenska kyrkans aupairträffar i Frankfurt där du får träffa andra ungdomar i samma situation som dej + att du får tala svenska vilket kan kännas ganska skönt efter en vecka med en massa främmande språk. Sen kan jag ju inte låta bli att nämna en av mina personliga favoriter, Frankfurts nattliv! Så toppen :)

Själv rekommenderar jag familjen av hela mitt hjärta! Familjens aupair lever verkligen drömlivet för en aupair :) Jag känner mig mera som en familjemedlem än en anställd i familjen och har kallat deras hus för "hem" ett flertal gånger. Sen har jag också fått höra kommentarer som "Du måste verkligen bo i en bra familj då du aldrig klagar över dem" och "Åååh, så jag skulle vilja ta hand om dina ungar" (då menar dom ungarna jag tar hand om, inte MINA egna riktiga ungar (; ) av andra aupairer.

Så, är ni intresserade ta gärna kontakt med
Angi: angelika.lagerblom@ecb.int

eller mig ifall ni har fler frågor eller så :) Mig kontaktar man troligtvis lättast på facebook eller e-mail: miia411@hotmail.com

gapflabb efter gapflabb

Idag har jag faktiskt skrattat så många gånger och mycket, så ifall påståendet att ett skratt förlänger livet är sant är jag odödlig efter idag. Jag sov i stort sett bort hela förmiddagen. Pinsamt, jag vet! Men efter att ha vaknat började jag fixa mat. Angi hade bett mig kvällen före att göra något av köttfärsen som hon tagit ur frysen. Well well, jag och mina utmärkta kockkunskaper påbörjade en köttfärssås för enkelhetens skull. Då stötte jag på dagens första mysterium.. Varför bryns köttet bara i ena halvan av pannan ?? Förstod nada.. Tänkte just ringa Angi och berätta om problemet, då jag märkte att bara halva stekpannan var på plattan. DAMN So that's why köttet inte bryns i hela stekpannan ifall någon annan råkar ut för samma problem någon gång!

Fick skynda mig efter barnen eftersom jag sniglade så mycket hela eftermiddagen.
Hemresan gick bra tills vi stod och väntade på bussen. Då intog lilleman positionen han intar alltid då något är på väg i blöjan..
Jag: Sebu, mitä sä teet ?? (Med aningen darrande röst)
Sebu fick ha klämt fram ordet kakka mellan sina krystningar. Great! Nu väntade 20 minuters bussåkande bredvid en stinkande liten man. Sen hemma väntar blöjbytningen vilket inte är det minsa roligt, speciellt inte då han suttit i sitt mästerverk i 20 minuter och sen ännu gått hem från busshållplatsen.
När jag öppnade blöjan möttes jag av något så hemskt, går omöjligt att beskrivas med ord! Jag var oskojat fem före att spy, kräkreflexerna satte igång och tårar började rinna ner för mina kinder. Ella kom in i rummet och såg jätte orolig ut eftersom jag var fem före döden. Då jag förklarade problemet för henne började hon gapflabba och det gjorde Sebu också. Efter en stund kunde inte jag heller annat än gapflabba åt allt.
Mitt i allt skrattande och putsande av kakkatäckta skinkor ramlade skitblöjan ner från skötbordet med kalaset neråt, utan att tänka efter utbrast jag
VITTU! PASKAVAIPPA TIPPU
Då frågade förstås Ella genast, "was ist vittu und was ist paska ?"
Bad henne att glömma vad jag sagt och de gjorde hon också, som tur var!
Jag använder aldrig såna ord då barnen är i närheten. En gång förut har jag använt mig av svordomar, men då var det en liknande situation också. Sebu stod nämligen i dammen med guldfiskar, med vattnet just ovanför knäna. Då kändes perkele som det mest naturliga ordet!
Så efter vårt skitroliga blöjbyte gick vi ner och lekte lite renare lekar.

Angi jobbar sent idag, så jag och Mikke fick natta ungarna ikväll. Barnen var såååå vilda då vi skulle borsta tänder, t.o.m. så vilda så Mikke bad dem skärpa sig för annars kommer inte deras kära aupair att våga skaffa egna barn, haha.
Sen så var Sebus och Mikkes konversation i badrummet en riktig 10.poängare
Sebu: Du bist kakka du bist kakka du bist kakka du bist kakka
Mikke: Sebu sä oot pissa

Altså jag vrider mig av skratt ännu! Nu tänker säkert de flesta att jag har världens mest kiss och bajsigaste humor. Men tänk er en liten kille borstandes tänder med sin fullvuxna far och att då höra denna eleganta konversation. Hahahaha. Livet är bra roligt!

-

Rubriken kan ju inte riktigt kallas rubrik, men den blev lika enkel som mitt humör just nu.. Jag är så obeskrivligt trött men kan helt enkelt bara inte sova. Jag skulle så behöva få umgås med min lilleman!
Skulle jag ligga sömnlös i min säng på Karlebyvägen ikväll skulle jag som bäst tala med lilleman om allt mellan himmel och jord. Han skulle ligga under täcket tätt intill mig, fast krypa fram genast jag börjat prata för att pussas. Sen skulle han ge mig blicken som på bilden ovan och krypa ner under täcket tillbaka då han märkt att allt är ok med mig. Sen kan jag fortsätta att prata med honom, för han hör på trots att han sover.. Skicklig kille där.

Förmiddagen var rätt slapp idag, enda vettiga jag gjorde var att mathandla åt Angi.
Sen efter barnen :) Skönt då vi börjat komma så bra överens nu igen efter våra oenigheter här efter jul. Känns roligt att inte behöva gnälla om allt + att de lyder utan att säga emot varenda eviga gång. Så nu hinner vi med mycket mer skrattande då vi skärt ner på gnället!
Angi jobbade sent idag, så jag fick utöver mina vanliga sysslor också agera kock. Trots mina bristande matlagningskunskaper åt båda två upp ALLT, vilket händer otroligt sällan. Kan ju nämna att det hänt högst fem gånger sen jag flyttade in hos dem. Så nu undrar ni ju säkert hur jag kunde lyckas med något sådant.. Haha, jag körde ett säkert kort: Buchstabensuppe + att de fick se Nils Holgersson samtidigt (fast vi kunde inte se hela avsnittet eftersom en gråtande liten kille klämde sig fast vid mitt ben då jag stod och diskade och sa han är rädd för Nils Holgersson) Stackarn! Så då fick han sitta sin aupair i famnen resten av måltiden.

Resten av kvällen pysslade vi, både fint och fult!

Vändagen till ära..

• fixade jag små godispåsar åt barnen tills jag sulle efter dem
• fick jag bära hem tre påsar med pisskläder, tack Sebu!
• har vi trängts tre personer i två personers sät
• har vi inte gnällt på varann det minsta, bara haft skoj (:

sötnosar!

Här är Sebu liten skicklig fotograf!
OBSERVERA min Quasimodo-look. Här är våren i full gång och så också min pollenallergi.. Uppsvällda ögon it is!

Vägen till Ellas och Sebus hjärtan går via magen!
Barn är lika enkla som män (;

14.02

Glad alla hjärtans dag!
Hoppas ni får en fin dag :)

Här är allt frid och fröjd. Mycket jobb såhär i början av veckan, men skönt att ha allt undan sen mot slutet av veckan. Skriver mer senare idag.. Jag skall nämligen och handla ny telefon idag eftersom min stenålderstelefon har svikit mig. Så jag är aningen heartbroken at the moment, men vetja jag kommer över det!

<3

sebu om sin favoriträtt

(jag översätter direkt för både min egen och er skull)
Sebu sitter och typ tuggar på något under tandborstningen
Jag: Vad har du i munnen ditt lilla monster ? en bit äppel ?
Sebu: Neeeeej (+ ett flin)
Jag: Har du rester av pannkakan du åt där då ?
Sebu: Neeeej, det är något från näsan (+ ett ännu bredare flin)
Jag: MEN SEBU!! ÄTER DU SNOR ??
Sebu: Jaaaaaa
Jag: Men det vet du ju att du inte får göra, det är jätte äckligt. Sådant gör bara grisar..
Sebu: Men snor är min  favoriträtt

Härlig kille jag tar hand om måste jag säga! Jag skrattade så hårt så Angi kom in i badrummet för att checka så allt var okej.

Sådär övrigt har dagen varit toppen! Tillbringade morgonen i skogen, blev över 10 kilometer idag igen. Skulle kunna gå i skogen här bakom hur länge som helst för det är så otroligt rogivande. Sen duschade jag och stack iväg till Frankfurt för att träffa Irene :) Shoppade till typ halv fyra och sen for vi efter barnen till dagis. Irene ville ju förstås stanna vid dagis och leka en stund, så vi gungade lite före vi stack iväg in till stan igen. Vid hauptwache skildes vi åt, Irene gick för att söka efter sin familj och vi fortsatte mot ECB för att möta Angi.

Och imorgon gott folk.. Då skall jag ut, dricka alkohol och allt vad det innebär för första gången på över en månad! Ett sånthär uppehåll har jag inte haft sen jag fyllde 18.. Men jag måste erkänna att jag gillat mitt lilla uppehåll.. Vaknat pigg varenda helg och hunnit med mycket mer än vad jag skulle hunnit med ifall jag skulle kommit hem från Frankfurt då resten av familjen suttit och ätit frukost. Men samtidigt har jag också saknat Frankfurts nattliv, som helt säkert är ett av de bästa i hela Europa.

Nu resten av kvällen blir det plugg... Fast kan hända jag hamnar att skippa skolan imrn då dagiset är stängt och någon borde ta hand om de små monstren. En av föräldrarna är nog troligtvis hemma, men båda måste trots det jobba. Så deras kära aupair kan behövas trots allt!