loppukiri

Så får jag än en gång ursäkta för den usla uppdateringen. Kommer antagligen att hata mej själv för att jag uppdaterat så dåligt sen senare i livet... Men den dagen den sorgen!
De senaste veckorna har ändå varit rätt lika dom andra, så ni har inte missat några mirakel.

Dagarna går åt hemsysslor som bara blivit mer och mer på den senaste tiden, men vad gör man inte för sin kära aupair-familj. Dessutom har jag bara fem arbetsdagar kvar, så snart kommer jag sakna dessa för tillfället aningen tidskrävande hemsysslorna. Förutom hemsysslor, så fixar jag dagligen på min nuförtiden vackert bruna hudfärg och löper som om jag skulle få betalt för det. Idag pausar jag dock från löpningen eftersom jag inte minns när jag senast skulle ha gjort det + att jag hade så mycket att göra här hemma. Sen borde jag hinna köpa en bikini idag också eftersom jag skall och simma med Angi och barnen på torsdag.

Tanken på att mitt år här slutar om fem dagar känns helt otrolig. Jag minns det som om det var igår, då jag skapade och döpte bloggen... och samtidigt tänkte att ett år är en fasansfullt lång tid. Minns också hur jag på flyget hit till Frankfurt och Hofheim började hata mej själv för att jag satt mej själv i denna sits... Kan inte annat än vrålskratta åt mina fördomar och åt hur mycket en människa kan ändras på ett år.

Resten av min tid här är ganska så planerad. Skall snart sticka iväg efter barnen + en bikini och sen spendera resten av kvällen med dem (ja, också med bikinin).
Tisdagen kommer vara ganska så lik denna dag, borde dock köpa en ny telefon eftersom jag inte har någon som fungerar till 100% (telefonen jag köpte före jag åkte hem på snabbvisit i vårast saknar, underligt nog, akku).
Onsdagen kommer att spenderas med Mikke och barnen, eftersom alla tre är lediga.
Torsdagen kommer att spenderas med Angi och barnen, för att (surprise surpsrise) de är lediga.
Fredagen ser ut att vara normal arbetsdag och samtidigt min sista...
(Sen skall jag träffa mina kära vänner också ngn kväll, kom jag på.. heh)

På lördag eftermiddag skall jag ta mitt pickåpack och flytta för sjätte gången på tre år... Tyckte det kändes svårt att flytta hit förra hösten, men jag kan säga er att det känns sju gånger värre att flytta tillbaka. Inte för att jag hatar att bo hemma eller i Finland, har faktiskt börjat uppskatta det mer under mitt år här t.o.m. Men tanken på att aldrig mer bo hos Lagerbloms känns jobbig, väldigt jobbig! Jag kommer heller inte att få gå uppför djävulsbacken (som jag så snyggt döpt den till) då jag klockan sex på morgonen kommer hem från krogen, bli trakasserad av äckliga tyska män o.s.v. ... Okey, jag var aningen sarkastisk där, men kanske ni förstår vad jag menar.

Dethär tog längre än vad jag tänkt mej... Så nu har jag BRÅTTOM! hey