världens absolut bästa arbetsdag!

Vaknade idag av att Sebu och Ella försökte övertala sina föräldrar att väcka deras sött sovande aupair som rest över halva europa dagen före (denna gång utan några komplikationer). Efter tillräckligt med gnäll så gav Angi med sig och öppnade dörren för att de skulle få se mig och stängde den sen. Men det var tydligen inte tillräckligt, så efter en stund hade mina kära små kompisar tvingat Mikke att väcka mig. Sebu sken upp som en sol och Ella började genast berätta om hur mycket hon skidat under jullovet då de märkte att det visst fanns lite liv i mig.

Vaknade alldeles för sent, så jag hann inte träna som jag hade planerat och sååå sett framemot. Det får bli först imorgon, Mikke har föresten fixat ner en tv till löpmaskinen nu så jag snart får titta tysk tv då jag springer (var ännu ngt som skulle fixas före det syns någon bild i tvn). Åt youghurt med mitt favoritmyssli till frukost, packade upp alla mina saker och plockade till sist ännu ur diskmaskin. Hann också med en promenad i Hofheim före jag skulle efter barnen, gud så jag saknat staden! Gick och log hela tiden bara för att det kändes så bra att vara tillbaka, jätte töntigt men kunde inget åt det! haha
Vädret här är typ perfekt januariväder; ingen snö över huvudtaget och ingen isande kyla i ansiktet. Vinterjacka skulle vara too much här, har haft väst på mig hela tiden då jag vistats utomhus och fått ta av mig vantarna trots det för att jag haft så varmt. Jag bara älskar vädret! Om det är såhär varmt nu, kan man ju säkert ligga och sola i mars redan. woohoo!
Hade t.o.m. saknat att åka tåg. Kom ännu efter en månads uppehåll exakt ihåg när tågen åker. Dom har tydligen väldigt svåra översvämningar i Frankfurt då Main svämmat över, såg lite av översvämningarna idag genom tågfönstret.. Såg verkligen inte så trevligt ut. Har haft livliga diskussioner om översvämningar med Ella och Sebu idag som var oroliga att vattnet skulle komma ända upp på backen där dom bor. haha. Tröstade dem med att det inte finns någon som helst chans att översvämningarna skulle bli så häftiga.

Då jag kom till Dantestrasse 5 möttes jag av en överlycklig liten kille. Då jag kom in till hans våning kom han och kramade mig, sen skulle han upp i famnen och vi kramades mer. Sen sa jag att jag saknat honom ngt enormt och han sa han saknat mej med :) satte ner honom efter en stund men han vägrade släppa mina händer och stod och hoppade uppochner tills jag fick övertalat honom att stå still så jag fick på honom ytterkläder. Ella reagerade inte riktigt lika häftigt men fick en kram där också.
Vi traskade hand i hand alla tre från dagiset, vid u-bahn fick ungarna för sig att vi skulle springa och skrika som några tok (ekar jätte fint där också) så där kommer vi springande alla tre, fortfarande hand i hand, skrattandes som aldrig förr. Hemresan var full av bråk om vem som skulle få sitta bredvid mig, hålla mig i handen och vem som skulle få sitta mig i famnen. Var och lekte till "traktor-stället" så länge vi väntade på bussen (vanligtvis brukar jag undvika den jävla traktorn så långt det bara går, men idag kändes t.o.m. traktorn rolig). Bussresan gick också bra, vi var tre pers som delade på två sät. Men finns det hjärterum finns det stjärterum brukar man ju säga ;)

Hemma så fick barnen presenterna som jag hade med mig (mamma, dom älskade böckerna också denna gång. Själv ångrar jag lite att det blev boken med djurljuden åt Sebu.. Gissa om jag hört hästens gnägg många gånger idag). Sen bad Ella mig att rita Lillyfee PÅ FRI HAND åt henne. Förklarade för henne att jag inte ens kan rita en streckgubbe på fri hand, men kunde slutligen inte säga nej till hennes urgulliga "bitte bitte bitteee" så jag började på. Hon skröt över mitt ritande! Sebu blev t.o.m. så impad så han vile jag skulle rita spiderman åt honom... SPIDERMAN!! måste ju vara världens svåraste figur att rita, men inte kunde jag ju säga nej åt honom hlr. Så efter Lillyfeen ritade jag en Spiderman också, och tro det eller ej men dom blev faktiskt riktigt bra! Sebu tejpade t.o.m. upp sin Spiderman-teckning i vardagsrummet.
Sen blev det mat, tredje världskriget, matkrig och kurragömma. Tredje världskriget berodde på att båda ville sitta bredvid sin aupair. Slutade med att vi började möblera om med stolar så de båda blev nöjda.
Jag steg upp från bordet liknandes en chokladtomte mer än en normal människa eftersom Ella grisat med sin chokladyoughurt och pussat mig på kinderna samtidigt.

Efter allt lek blev det äntligen sovdags, Sebu skulle ner till mitt rum för han ville sova med mej. Jag tyckte åt honom att hans säng är bättre och att vi kan sova där istället. Sagt är lovat i Sebus värld, så det slutade med att jag kröp ner bredvid den lilla killen i hans högsäng. Han la sitt täcke över mig och pajade mig på kinden :) Sen började han prata om allt mellan himmel och jord. Bl.a. så frågade han om han måste till dagis imorgon, svarade att han nog måste det och försökte samtidigt avsluta samtalet. Då frågade han snabbt att nog kommer väll jag efter honom imorgon också. Jag kunde inte annat än fnissa och svarade att jag kommer efter honom imorgon samma tid som idag. Fick ett "gut" till svar och han kröp ihop till en liten boll så nära han bara kom mej och somnade. Det gjorde jag också så Angi väckte mig lite före 10. Angi hade också tydligen slumrat till bredvid Ella. haha

Och nu ligger jag här på mitt rum igen, skriver blogg och chattar, precis som förr. Skönt med rutiner nu igen efter en månad i Finland. Borde ta tag i pluggandet så småningom också, skall ju i skolan på onsdag igen. Men tror jag lämnar det till imorgon kväll, jag är verkligen kung på att skjuta upp saker!
Gute Nacht!

PS. Måste ju tillägga att jag nog saknar er där hemma trots att jag mår som fisken i vattnet här! Nästan så jag har dåligt samvete för att jag trivs så bra här, haha.