varför kommer jag inte på en smart rubrik ?

Jo, för att jag är totalt slut!
Min dag började 9.00 idag, jag fixade frukost och började sen stryka kläder som Angi lagt fram. Jag bråkade säkert en halvtimme med strykjärnet eftersom den spydde ut vatten och gjorde strykbrädet genomvått. Samtidigt försökte jag ha något så nära intellektuella konversationer på facebook, utan vidare framgång dock. Jag var fem före att slänga strykjärnet och alla kläder långt ner för den lilla backen vi bor på (genom fönstret förstås) för varkendera ville göra som jag ville att de skulle göra. Den ena av dem spydde som sagt vatten över allt i rummet och kläderna ville vara skrynkliga. Efter fyra timmars slit (jag har ännu över hälften kvar) så fick jag nästan bråttom. Jag skulle fixa mitt utseende så jag inte ser ut som en zombie då jag skulle efter barnen, köpa skolbok (jag har föresten läxa till imorgon också, första på ett halvt år) och köpa 9-Uhr-Monatkarte (månadsbiljett för tåg och metro).

Idag kom barnen genast med hem då jag kom för att hämta dem. Sebu är så absolut bäst då han märker att jag kommit för att hämta honom, han springer så hårt han kan mot mig och ger mig en sån bamsekram. Då vi klätt på oss leker vi känguru nerför trapporna (som är ca 1000 till antalet). Idag tog Sebu dock ett stop vid kossan som hänger på väggen, han pussade kossan på mulen, magen, svansen och spenarna. Jag stod bredvid och vrålskrattade och frågade the vakio kysymys "Sebu, mitä lehmä sanoo?" Då får jag ett glatt muuuuuuuuuoooouh till svar (:

Då vi kommit oss enda till Hofheim stannade vi för att vänta på bussen istället för att gå hem. Alldeles för tungt med en timmes promenader hem flera dagar i rad.. Lättare att sitta i bussen och leta Audin! Sebu slängde ur sig en så enormt intelligent kommentar idag då vi körde förbi en kohage, "vielen kakka" utbrast han förvånad!
Då vi klivit av bussen (50 meter hemifrån) sätter den lilla mannen iväg hemåt. Både jag och Ella ropar för full hals eftersom han inte är tillräckligt mycket man för en sån språngmarsch hem, dessutom hade han vårt paraply! Då vi kommit ifatt honom tog jag ett allvarligt snack med honom, han började förstås gråta.. Ella grät för att hon inte fick paraplyet av Sebu och jag var fem före att tappa allt mitt tålamod. Då vi stod på trappan grät Ella för fullt och den andra krabaten började springa mot husknuten. Själv stod jag med egen väska, en napp, hemnyckeln, dagens post och två ryggsäckar i handen och såg på kalabaliken. Jag kastade allt på trappan och sprang efter den lilla killen,bärde honom till trappan och fick båda två att sluta gråta genom att de fick känna på mitt våta hår och se på då jag lag ihop paraplyet. Båda två väldigt intressanta saker!

Väl inne klädde vi av oss och började leka. Idag har vi pysslat ett garage åt Sebus bilar + tittat på mumin.
Sen mat och sen sängen.

Morgondagen är också helt fullbokad. Först skola, direkt efter skolan lunch med Angi, sen efter barnen och sen är det kväll! Så, bis Morgen!