Som t.ex.
- Störande humörssvängningar från barnens sida. Ena stunden sitter de mig i famnen och vi skrattar och skojar som vi för det mesta gör. Sen en halvtimme efteråt är jag bara en odåga. Dom skriker i ett, tjurar, gnäller etc.
- Barnen kan faktiskt säga vadsomhelst åt en. Finns absolut noll respekt för aupairen emellanåt.
- Barnen tar en så otroligt förgivet. Jag skall plocka upp efter att dom skräpat ner med flit, inte orkar ta upp något själva eller agera skräpkorg åt dem. INTE OKEJ! Klart jag gärna hjälper dem med såna saker, men det känns inte roligt då dom tar det förgivet att jag skall göra det. Dom skall vara glada för att jag agerar skräpkorg åt dem, inte sura för att jag emellanåt tycker dom kan slänga skräpet själva!
- Gnäller tills dom får sin vilja igenom (eller i detta fall försöker gnälla för att få sin vilja igenom). Här tar jag efter min kära mor. Minns att hur man än gnällde fick man (oftast) inte sin vilja igenom med henne ifall man inte hade gjort sig förtjänt av det eller att det var någon speciell dag o.s.v. Nu igen, borde man vara glad ifall man får något, inte sur ifall man inte får något!
- Fixar jag mat åt dem, kokar, skalar... på deras begäran dessutom, då skall dom väll äta det också !?!?
Trots allt detta har jag svårt att vara irriterad på dem eftersom de oftast finns fler roliga än tråkiga stunder med dessa två troll. Idag t.ex. har jag haft en av de tyngsta dagarna under min Tysklandsvistelse, men ändå har jag skrattat många gånger idag. Sebu har varit hemma också idag så vi har varit på tumis..
(Filmade två roliga filmer idag då Sebu låg och sjöng och räknade i min säng, men får inte laddat upp dom här. Lägger dock upp ett par bilder från idag + att jag försöker länka till min facebook där det finns en film på Sebus räknande)
Lillkillen
Hoppeligen syns bilderna och länken fungerar! Nätet bråkar så otroligt här..
Hey!
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti