I think I need a break

De senaste dagarna har jag verkligen varit på sådant hemskt humör. Gnäller mer än skrattar, helt otroligt. Har iofs en aning feber, så beror ju troligtvis på det. Ständig huvudvärk + att ta hand om två barn (en av dem frågar warum efter allt man säger) är ingen höjdare till kombination. Faktum är att de också varit hängigare de senaste dagarna.. Har så gott som alltid en av dem halvsovandes i famnen på väg hem. Finns ju verkligen inte många bra saker med vintern, men dåliga saker tycks det finnas tusen av..
T.ex.

• Då barnen skall kläs på på dagis. Det tog oss 45 minuter att klä på oss och hämta vagnen från förrådet = en evighet. Jag hämtar Sebu alltid först, så ni kan ju tänka er hur svettigt han har det då han väntar på att hans kära syster skall få på sig sina ytterkläder. Allt detta resulterar i ett enda gnäll; jag gnäller på Ella eftersom hon sölar och Sebu gnäller på mig eftersom han har varmt. OCH JÄVLA VANTAR! Det är lätt det värsta som man måste klä på dem, för det är aldrig bra. Sen så måste man hålla reda på vantarna hela tiden, för hur lätt är det inte att en av sex stycken vantar kommer bort då man byter mellan tåg och tåg och buss. Vinterkläder är ett helvete. Det är inte heller så lätt att kä på sig själv, antingen har man kallt då man går till tåget eller svettigt då man sitter på tåget. Aldrig bra.
• Jag gick ut i sommarskor förra helgen, vilket inte är att rekommendera. Ni kan ju prova gissa hur enormt jag hatade mig själv då jag spiknykter klockan 6 på morgonen traskade genom Hofheim. Inte en gång till. Så nu ihelg skall jag festa i mina vita tygskor (ifall jag är frisk nog) eftersom jag hellre köper julklappar åt nära och kära än köper ett par skor.
• Det är alltid mörkt, kolsvart dessutom!
• Det är halt. Jag har inte halkat ännu, men är tvungen att gå och spänna mig som ett missfoster för att inte göra det. Dessutom ät det bara en tidsfråga tills jag ligger med benen i luften och ett fett blåmärke på högra skinkan.
• Bussarna och tågen är alltid försenade! En annan sak som stör mig enormt är människorna på tåget. Här kommer jag med två barn och en barnvagn, och hamnar att stå hela jävla vägen till Hofheim(20 minuter) eftersom "herr Fet och Ful" och "tant Jävligt Rund Om Baken" skall få sitta ner. Det är altså sant, ingen ger plats åt oss fast det heter att barn och gamlingar alltid skall få sitta. Så idag satt Sebu i barnvagnen och Ella i min famn medan jag själv var tvungen att stå hela biten. Till råga på allt satt Ella och åt snorkråkor 2 cm från mitt ansikte. Det är så konstigt att ingen känner på sig att de kunde ge sin plats åt ens en av barnen så inte deras stackars aupair behöver förstöra ryggen med att bära dem.

Okey, jag skall sluta gnälla för idag. Men skönt att få gnällt av sig lite nu iaf, annars tar jag ut allt på Ella och Sebu imorgon igen.

Har ett par bilder jag skall lägga upp också. Tog bild på snömängden dag 1, vilket ändå var helt acceptabelt. Dagen därpå var snömängden däremot inte okej.. (Kanske inte världens tydligaste bilder, men iaf)

dag 1

dag 2

Sen så har jag också fått prova på hur hjälplös man kan känna sig då man umgås med barn! Du tittar bort i högst en minut och Sebu ser ut såhär:

Han hade läppomada över hela ansiktet, händerna och högra ögat. Så det rann tårar ur det resten av kvällen fast hur jag än försökte få bort allt.

Så en kort sammanfattning av mina senaste dagar! Skall försöka orka skriva nu tills jag kommer hem :) på helgerna lovar jag ingen uppdatering, men kan ju dyka upp ngn trots det. Ha det så bra!
xoxo