my aupair family is back

så nu skall jag sluta deppa och börja skriva igen! Har saknat dem så otroligt mycket märkte jag idag. Kom hem från Willis runt åtta, med andra ord just före läggdags för barnen. Ella började visa sina nya kläder och Sebu stod framför mig och bara såg på mig med världens bredaste flin. Dom är bara för härliga!
Sen gick vi upp på vinden för att gå och lägga oss. Det tog länge idag för de var så upp i varv båda två, men det gjorde det hela sju gånger roligare än vanligtvis.haha. Sen skulle båda sitta mig i famnen så länge vi jagade tandtroll och sen skulle det läsas gonattsaga, tre t.o.m. Mitt i sagoläsandet stiger den lilla killen upp i sängen, slänger sig ner i min famn och kollar mig rakt i ögonen och säger "du bist meine Maria". Tror de bland de gulligaste jag någonsin varit med om!
Efter sagoläsandet vägrade den lilla killen sova i egen säng, för han skulle tydligen sova i min. Ella tyckte också det lät som en briljant idée. Så båda två traskade ner till mitt rum och tog plats i min säng.. Efter en stunds övertalande följde de med upp tillbaka. Men Sebu krävde att jag skulle sitta bredvid hans säng tills han somnat, vilket jag självklart gjorde :)
Roligt att äntligen tala med Angi igen också, trodde inte jag skulle sakna dem så mycket som jag gjort!

Har ju som sagt inte orkat/haft tid att skriva på ett tag, så ni kan säkert själva räkna ut hur jag haft det då (;
Umgicks med Sebu hela förra fredagen tills de skulle iväg till Österrike, han hade nämligen feber på torsdagskvällen så Angi tyckte det var bäst att han stannade hemma. Aldrig man skulle märkt att han haft feber kvällen innan, så vild var han! Jag länkar mitt fotoalbum från facebook så jag och bloggen inte behöver bli osams mer ikväll, där finns ett par nya bilder och många gamla.
facebook fotoalbum:Tyskland  
Tretiden vinkade jag hejdå till dem vid tågstationen. Sen via Hofheim igen, packade det nödvändigaste och begav mig sen till Frankfurt och till Hannas. Spenderade fredagskvällen hemma hos henne och på Living med många sliskiga turkar och spanjorer. Ni kan ju tänka er vilka skratt vi skrattar dagen efter en utekväll då vi diskuterar deras desperata försök! Kom hem 7 på morgonen, sov till 12 och sen till McDonalds.
Lördagskvällen var vi också ute, men endast till två. Tror fredagskvällen lämnat sina spår!
Söndagen väntade jag samtal från min kära soldat hela dagen utan resultat. Kvällen tillbringade jag med Hanna! Minns inte när jag senast skrattat så mycket, magmusklerna värkte som bara den efter vår dejt (: Efter vår dejt snackade jag med far på facebook. haha. Känns lite ovanligt, men han verkar ha kommit in i det hela väldigt bra.
Vaknade på måndagsmorgon av en förjävlig huvudvärk + sjuka muskler. FEBER! 38 grader dessutom. Min soldat ringde och hade dåligt samvete för att ha sovit föregående dag och samtidigt rådissat mig. Så han insisterade på att komma och ta hand om mig hela dagen (jag skyllde min feber på honom förstås, vilket han inte hade något emot). Så måndagen sov jag ihopkurad bredvid Willi (som han föresten heter. haha. Tror inte jag kallat honom annat än för soldaten hittils) medan han kollade tv och passade upp mig med att koka tevatten. Senare på kvällen kom 1/4 av familjen hem, Mikke kom altså hem från Finland. De träffades för första gången! Resten av kvällen kollade vi film. Genast då Willi åkt steg min feber.. På mindre än en halvtimme steg den från 37.7 till 38.5. Helt otroligt! Kastade i mig burana och somnade bums.
Tisdagen var jag fortfarande sjukling, denna gång ensam. Hade fortfarande feber men kände mig bättre. orkade t.o.m.göra lite hemsysslor. Lite jag blev glad då Mikke ringer senare på kvällen och frågar om jag vill ha pizza! Hungrig, hes och utsvulten som jag var fick jag just och just krystat fram ett "absolut".
Denna dag började med skola och sen Frankfurt, Bonames Mitte (där Willi bor). Har varit med honom hela dagen idag också. Fick ett varmt välkomnande av hans urgulliga hund. Först skällde han som vanligt, men då Willis mamma förklarade åt honom att han visst känner mig kom han fram och nosade på mig och gav mig en enorm puss på munnen. Mamman bara skrattade, haha. Åttatiden var jag tillbaka i Hofheim och resten av kvällen vet ni ju redan..

Det går altså ingen nöd på mig fast jag inte skrivit på en stund.
Ha de gött häääääj (;