gullungar

Tack mamma för ditt sms imorse, annars skulle jag troligtvis sova ännu..
Jag blev altså väckt av ett sms idag. Hade stora planer för dagen; morgonlänk, foodshopping, ironing och klädtvätt. Dagen blev dock mycket enklare och slappare än så. Orkade inte stiga upp ur sängen den första timmen efter att jag vaknat, trots min otroliga kissnödighet. Jag började istället kolla filmen jag inte orkat se färdigt kvällen före. Sen påbörjade jag min dag som zombie. Trots min svaga effektivitet så fick jag tvättat en maskin med kläder och alla kläder oskrynkliga.

Före jag åkte till Frankfurt idag inhandlade jag mitt 9-Uhr-Monatkarte eftersom det förra gått ut. Det slog mig idag att då mitt nuvarande kort går ut kommer jag inte längre vara 18, vilket alltid medför en stor ångestvåg. Sen slog det mig också att då jag köper nästa Monatkarte är det bara en månad tills jag kommer hem. Ångestvågen förstärktes ytterligare, fy fan vad tiden går fort!

Gullungarna var perfekta idag igen. Lite lugnare än va de brukar vara t.o.m. Tror båda var trötta, Sebu hade inte sovit middag och Ella skulle bara sitta i famnen och kramas. Hamnade att vänta på tåget en kvart, så vi fördrev tiden med att sitta och kolla in folk på tågstationen. Problemet med att göra detta med ungar i deras ålder är ju att de pekar. Så då den lilla tjejen ropar KATO och pekar på en man med värsta turbanen runt huvudet, får jag en lång blick av mannen som säger något i stil med att jag borde lära mina ungar folkvett. Jag kunde inte annat än gapflabba. haha. Jag förklarar ju förstås att det inte anses fint att peka på folk, trots att de är värda att bli pekade på. Jag fick ett litet skratt tillbaka av Ella och sen fortsatte vi vår diskussion igen. Väl på tåget skulle Ella sitta i famnen och Sebu satt och lutade sig mot min arm. Otroligt trötta och tröga. Sen så hittade Sebu två tjejer han satt och charmade. Jag försökte lära honom att blinka med ett öga, men det slutade med att hans ögon snurrade som bingolotto-hjul.
Här hemma har vi ritat och klippt. Så roligt att komma på sig själv med att vara minst lika ivrig som barnen med lekandet. Jag påminner mer om en 9-åring än en 19-åring! Sen kom Angi hem, vi åt och sen var det läggdags.

Imorgon står jag framför mitt största uppdrag hittills, jag skall nämligen göra mat åt hela familjen! Skulle detta varit för 3-4 år sen skulle jag klarat det galant. Men nu är det ju inte det, och mina kockkunskaper är inte då heller på samma nivå. Lyckligtvis gav Angi mig ett par goda råd, så jag tror ju jag skall klara av det. Sen skall jag också handla imorgon, inköpslistan är på tyska (y) heh.

Så, Gute Nacht!