The End

Jag överlevde hemflytten! Hamnade dock att resa i över ett dygn, men till Finland kom jag mej.
Ni minns kanske hur jag nojade mej över att flytta hem och hur jag sista veckorna grät så gott som dagligen över att behöva lämna Tyskland och Tysklands bästa familj... Så aldrig trodde jag att det första jag skulle göra då jag steg av planet i Helsingfors, hörde finska och fick andas finsk luft igen var att börja gråta, av lycka. Känslan av att vara på hemmaplan igen var obeskrivlig!

Visst saknar jag Tyskland, men på ett bra sätt. Har massvis med fina minnen att minnas och berätta om dagligen och det räcker bra med det. Jag har inget behov av att åka dit genast jag fått lönen på kontot som jag trodde... Ungarna saknar jag mest från tiden i Tyskland, ännu värre blev det nu då det inte finns tid att träffas i sommar som vi planerat. Så nu måste jag vänta tills jag själv åker till Tyskland förrän jag får kramas med mina saknade favoriter. Jag är så avundsjuk på deras blivande aupair som flyttar in hos dem om dryga två veckor...

Nuförtiden jobbar jag på ABC i Oravais och umgås med mina sjuka vänner och knäppa släktingar de få dagar jag är ledig, trivs som en fluga i världens största dynghop med läget. Jag har slutligen bestämt mej för att lämna i Finland till hösten (ja, jag tror jag gått och kärat ner mej i  Finland), söker lägenhet i Vasa och skall börja studera till socionom i slutet av augusti. Aningen ändrade planer, men jag känner verkligen inte för att bo på andra sidan gränsen mellan  Finland och Sverige trots att min älskade bästis snart åker tillbaka till Umeå. Men vi vet ju att vi klarar oss utan varandra och det är ju inte alltför långt mellan Vasa och Umeå trots allt. Väldigt mycket kortare än mellan Umeå och Frankfurt...

Så varsågoda, en kort update och denna bloggs sista inlägg.
Over and out

<3

uppd. inom kort

Jag skall så småningom skriva mitt sista inlägg i denna blogg. Skall bara försöka sluta springa från ställe till ställe så jag hinner sitta den stund det krävs för att skrapa ihop ett ordentligt inlägg. Nu, UF-möte :)

som en guldmedalj

Ja så känns det att bära halsbandet jag fick av familjen idag!
Var ute och åt efter en heldag med barnen på dinosauriemuseum. Är nämligen sista dagen vi är "hela familjen" på plats idag, för Mikke sticker iväg till Finland imorgon och kommer hem först nästa vecka (då jag är Oravaisbo igen). Så vi hade en liten avskedsmiddag idag :)

Fick en ljuslykta med Frankfurt på, ja man ser verkligen det viktigaste av stan. Jätte fin! Fick också ett Thomas Sabo halsband + armband som jag kan köpa olika "smycken" till. Fick ju självklart redan ett smycke att hänga i halsbandet. Ena sidan fanns det två hjärtan på och andra sidan pryddes av en pojke och en flicka (Sebu och Ella).

"Tänkte ge dig dethär så du inte glömmer oss genast" tyckte Angi. HAHA som om det skulle hända

Dagen har jag altså spenderat med Mikke och kidsen. Förmiddagen var vi hemma, barnen var och fixade nya passfoton och jag var och uträttade ärenden. Fixade mat gjorde jag dagen till ära också, BARNEN ÅT ALLT! Vilket händer lika ofta som jul.
Eftermiddagen spenderaders på dinosauriemuseum i Frankfurt. Ångrar att jag inte varit förr! För jag skulle lätt ha kunnat vara där ett par timmar till, men tiden tog slut mittiallt och vi var tvungna att åka iväg till banken för att möta Angi.

Efter middagen har jag packat, packat och packat.. Men nu är väskan som Mikke skall ta med till Finland imrogon fylld till bristningsgränsen :) Vackert så

loppukiri

Så får jag än en gång ursäkta för den usla uppdateringen. Kommer antagligen att hata mej själv för att jag uppdaterat så dåligt sen senare i livet... Men den dagen den sorgen!
De senaste veckorna har ändå varit rätt lika dom andra, så ni har inte missat några mirakel.

Dagarna går åt hemsysslor som bara blivit mer och mer på den senaste tiden, men vad gör man inte för sin kära aupair-familj. Dessutom har jag bara fem arbetsdagar kvar, så snart kommer jag sakna dessa för tillfället aningen tidskrävande hemsysslorna. Förutom hemsysslor, så fixar jag dagligen på min nuförtiden vackert bruna hudfärg och löper som om jag skulle få betalt för det. Idag pausar jag dock från löpningen eftersom jag inte minns när jag senast skulle ha gjort det + att jag hade så mycket att göra här hemma. Sen borde jag hinna köpa en bikini idag också eftersom jag skall och simma med Angi och barnen på torsdag.

Tanken på att mitt år här slutar om fem dagar känns helt otrolig. Jag minns det som om det var igår, då jag skapade och döpte bloggen... och samtidigt tänkte att ett år är en fasansfullt lång tid. Minns också hur jag på flyget hit till Frankfurt och Hofheim började hata mej själv för att jag satt mej själv i denna sits... Kan inte annat än vrålskratta åt mina fördomar och åt hur mycket en människa kan ändras på ett år.

Resten av min tid här är ganska så planerad. Skall snart sticka iväg efter barnen + en bikini och sen spendera resten av kvällen med dem (ja, också med bikinin).
Tisdagen kommer vara ganska så lik denna dag, borde dock köpa en ny telefon eftersom jag inte har någon som fungerar till 100% (telefonen jag köpte före jag åkte hem på snabbvisit i vårast saknar, underligt nog, akku).
Onsdagen kommer att spenderas med Mikke och barnen, eftersom alla tre är lediga.
Torsdagen kommer att spenderas med Angi och barnen, för att (surprise surpsrise) de är lediga.
Fredagen ser ut att vara normal arbetsdag och samtidigt min sista...
(Sen skall jag träffa mina kära vänner också ngn kväll, kom jag på.. heh)

På lördag eftermiddag skall jag ta mitt pickåpack och flytta för sjätte gången på tre år... Tyckte det kändes svårt att flytta hit förra hösten, men jag kan säga er att det känns sju gånger värre att flytta tillbaka. Inte för att jag hatar att bo hemma eller i Finland, har faktiskt börjat uppskatta det mer under mitt år här t.o.m. Men tanken på att aldrig mer bo hos Lagerbloms känns jobbig, väldigt jobbig! Jag kommer heller inte att få gå uppför djävulsbacken (som jag så snyggt döpt den till) då jag klockan sex på morgonen kommer hem från krogen, bli trakasserad av äckliga tyska män o.s.v. ... Okey, jag var aningen sarkastisk där, men kanske ni förstår vad jag menar.

Dethär tog längre än vad jag tänkt mej... Så nu har jag BRÅTTOM! hey

mitt språk..

Att använda fyra språk dagligen skulle vara bra bara jag skulle ha en hjärna som klarar av det..
Ni kan inte förstå hur det låter då jag pratar och hur jag måste fundera på vad jag säger för att inte säga helt fel. Blandar ord och uttryck precis hursomhelst, direkt översätter meningar och uttryck... Pinsamt!
Förhoppningsvis "sätter sig" språken efter en stund. Nu då jag lär mig dagligen är det säkert helt normalt att man blandar ihop allt emellanåt (läs: alltid), men i framtiden kanske jag och min hjärna börjar samarbeta igen :)

Sådär annars är allt fortfarande toppen. Helgen har varit underbar! Att Finland vann guld i söndagst gjorde helgen faktiskt perfekt. Jag har altså haft besök från Umeå (Matilda har varit här för den som inte klurade ut min gåta). Förstår inte hur vi hunnit med så mycket som vi gjort! Varit ute både fredag och lördag, solat, shoppat, varit på restaurang, kollat hockey... Sen som pricken över i har vi haft sällskap av Janna också. Som sagt, kunde inte ha varit bättre helg!

Resten av veckan ser ganska så normal ut, förutom att familjen åker till Berlin på fredag. Deras kära aupair lämnar hem och vaktar huset. Egentligen skulle jag ha åkt med, men eftersom Emilia och jag skall ha en liten avskedfest ihelg tycker jag att jag inte riktigt kan åka med.. Skulle ju vara aningen udda att dissa sin egen avskedsfest !? haha

Och jaaa-a! Min tid här i Tyskland håller verkligen på att ta slut.. Sista gången jag åker ut och festar ihelg, eftersom nästa helg har jag planerat att umgås med familjen och kanske göra en liten endagsresa med Janna någonstans. Helgen efter kommande helg är altså min sista helg här... Helt ofattbart! Sen helgen därpå, på lördag, sitter jag på flyget med hela mitt liv i kappsäckar och flyttar till mitt kära Finland igen. Fast jag kommer sakna Tyskland, känns det samtidigt otroligt skönt att få komma hem-hem igen.
För Finland är nog enormt bra fast jag klagat på landet förut!

Jag måste vara odödlig

Kort om denna vecka hittills.
Måndagen tillbringade vi i stort sett hela dagen i Frankfurt, Angi hade nämligen ledigt från jobbet. Vi skulle vara vid tandläkaren klockan 9, och hem kom vi oss först 5-6 tiden på kvällen.. Misstänker det skulle vara lättare att räkna upp vad vi inte gjorde istället för allt vi gjorde. Men ja.. Vi besökte bl.a. tandläkaren, barnens moster + morfar, skobutiker och andra butiker. Sen gjorde vi i ordning en picknick som vi åt vid Main, och då vi en gång var vid Main skulle vi ju förstås leka i lekparken också. Allt som allt gick vi minst tusen kilometer.. Så då vi äntligen kom hem på kvällen skulle jag ha kunnat somna vilken sekund som helst! Men då skulle vi ju ännu äta och leka.

Tisdagen var jag trött hela dagen trots flera liter kaffe, gårdagen ville bara inte släppa taget. Barnen var hemma hela dagen eftersom dagis var stängt och Angi jobbade hemifrån. Så jag och barnen var tvungna att underhålla oss själva från en 8-tiden på morgon till 6 på kvällen. Behöver jag ens nämna hur pigg jag var !? Trodde på sant jag skulle gå sönder.

Idag var jag också tvungen att stiga upp tidigt eftersom jag skulle hjälpa till att ställa i ordning till Sebus barnkalas. Sen fixade jag mej snabbt, gick iväg till skolan och efter skolan direkt på barnkalas.. Men jag måste säga att jag trodde kalaset skulle vara tusen ggr jobbigare än vad det egentligen var! Allt gick ändå rätt smidigt, förutom att vi var tvungna att koka mer mat eftersom dom åt så jävligt mycket, haha. En liten tjej åt fyra hela tallrikar med nudlar och sås. En fullvuxen man skulle ju t.o.m. ha problem med att få i sej en sån mängd mat. Sebus piratkaka tog också slut lika snabbt som nudlarna..

Världens bästa 3-åring <3



Nu är barnen till lekparken med Angi och jag får äntligen vila ut en stund. Borde börja fundera på vilka trasor jag skall dra på mej ikvl då vi skall på afterwork till Living! Sååååå kul.

Sen imorgon kommer min tvilling Matilda på besök!! Så jag väntat på detta.

speedcross...

Fyller världens bästa kille år, gör jag tydligen vad som helst.
Familjens lilleman älskar mycket, bl.a. motorcyklar. Så hans födelsedag till ära bestämde vi tjejer oss för att följa med honom och kolla på speedcross i Diedenberg (barnens pappa är föresten i Canada).
Om inte annat, så kom jag fram till mycket under dagens tävlingar.

• Egentligen var det hela rätt kul, tror bestämt det berodde på sällskapet (vägrar ju erkänna att jag tyckte själva tävlingen också var spännande)
• Mina barn kommer inte att få börja sporta med detta! De kör alldeles för hårt och det var alltför många som åkte omkull
• Jag skulle aldrig vara tillsammans med en som håller på med denna sport, för jag vill att min pojkvän kommer hem med alla ben i behåll efter träningen
• Jag har lovat mej med på nästa tävling också. Om jag inte minns helt totalt fel så är nästa tävling 28 maj. Då finns det tävlanden från Finland med också! woop woop

Annars har helgen varit rätt lugn med ett litet undantag i fredagst då jag och Janna skulle på "en" här i Hofheim. Alla vet vi ju att det inte slutar med dendär ena. Men var hemma redan före ett och mådde finfint dagen efter, så det blev ju inte allt för villt iaf.
Lördagen gick jag och sölade hela dagen tills jag fick dåligt samvete. Då drog jag på mej joggingskorna och stack iväg till skogen (lätt ett av ställena jag kommer sakna mest då jag flyttar hem)... Hade tydligen mycket att fundera på + att jag sprang aningen vilse då jag skulle testa en ny väg, så det slutade med att jag sprang 21km. Så ni kan ju gissa vad jag gjorde sen efteråt, jo sov.

Måste passa på att berätta om Sebus "senaste" nu också.
Idag då vi satt och åt lunch, flinade Sebu sådär som bara han kan och sa:
"Maria, du bist eine tolle Frau", vilket betyder att du är en toppen kvinna.
Han kan redan! Angi hade föresten fått höra dessa ord för några dagar sedan också, så hans sköna komplimanger är återkommande fenomen. Så lycklig Sebus blivande flickvän kommer vara. Hoppas bara hon inte tycker nakenhet är jobbigt, eftersom Sebu trivs bäst naken! Har flera kvällar jagat honom i en halv timme för att få på honom pyjamasen...

Nuuu blir det film och sen skall jag förhoppningsvis inte behöva räkna får alltför länge igen...
Gute Nacht.